Vem säger att sagor
inte finns? Det var kärlek från början till slut när Prins Carl Philip gifte
sig och därmed fick sin prinsessa.
Den trettonde juni
stod det bröllop mellan prins Carl Philip och fröken Sofia Hellqvist. Som den rojalist,
romantiker och bröllopsfantast jag är var det självklart för mig att bänka mig
framför datorn. Inte kunde jag tro att det skulle bli den finaste vigselceremoni
jag någonsin sett. Annorlunda och personligt men ändå traditionellt på något
sätt, precis så jag tycker att ett bröllop ska vara.
Sofia skred in i kyrkan
med sin pappa vid sin sida till låten ”Athair ar Neamh” (”Fader i himlen”), en
låt av irländska sångerskan Enya. Framför sig gick fyra brudnäbbar varav en var
Sveriges bedårande lilla prinsessa Estelle. Sofia bar en svindlande vacker
klänning i ”tre toner av vitt” i helsiden, italiensk sidenorganza och inte
minst spetstyg som enligt mig är det allra vackraste och mest romantiska en
brudklänning kan vara gjord av. Klänningen är designad av Ida Sjöstedt. Den
drömlika slöjan var även den prydd med spets. Hon bar ett brilliantdiadem med
smaragder, en gåva hon fått av kungaparet. Kärleken sprudlade mellan brudparet
när de mötte varandra i altargången och tillsammans gick sista biten förbi sina
familjer fram till överhovpredikant Lars-Göran
Lönnermark och hovpastor Michael Bjerkhagen som fick äran att
viga paret.
Kronprinsessan
Victoria läste 1 Korinthierbrevet 13 som enligt mig är en av de bästa kapitlen
i Bibeln. Sofias systrar läste också varsin text, några verser i Romarbrevet 12
samt några verser i Höga Visan.
När det sedan
blev dags att säga ja och lova varandra trohet i nöd och lust hördes folkets jubel
utifrån, ända in i kyrkan. Sedan utbyttes några fniss när prins Carl Philip
fick svårt att sätta vigselringen på Sofias ringfinger. Vidare sjöng Salem Al
Fakir en vacker cover av låten ”Fix you” (Coldplay) och den byggdes upp både
vackert och mäktigt, speciellt när kören började sjunga. Strax därefter talade överhovspredikanten
till brudparet om vikten av depåstopp som en metafor av hur betydelsefull deras
hem är. Ett familjeliv som får vara deras eget. Han fortsätter att tala om att
livet inte är som en Grand Prix-tävling och att det stora priset vann de när de
sa ”ja” till varandra. Därefter sa han att deras hem tillsammans också skulle
få vara ett ”avspänt playground”, inte för att livet alltid leker men för att
de ska fånga in de spontana skratten och de kärleksfulla leendena, vila ut
eller vara med vänner. För det är då livet blir en kraftkälla som hjälper paret
att orka med allt tryck utifrån och med förnyad energi orkar satsa på vad de
brinner för. Sedan läste han Galaterbrevet 6:2 där det står: ”Bär varandras
bördor, så uppfyller ni Kristi lag”(SFB). Överhovspredikanten översatte versen: ”se
varandra och ni finner livets mening”. Han påminde om sången som sjöngs
tidigare, ”Fix you” och vikten av att vara där för varandra: ”When you try your
best but you don’t suceed, I will try to fix you”. Han menade att det är att
vara beredd att bära varandras bördor. Därefter sa han ”Eller som vi snart ska
få höra; När du ramlar hjälper jag dig upp igen. Fast än när regnet står som
spön i dyn, du kan står under mitt paraply”. Strax efter tog prins Carl Philip
emot vigeselbeviset och psalmen ”I denna ljuva sommartid” börjarde eka i
lokalen följt av ”Paraply”, en svensk version av Rhiannas ”Umberella”.
Det var
en vacker vigsel, precis som i en dröm och när ceremonin troddes vara slut, ja
då händer det allra bästa enligt mig. Eller som Expressen kallade det, ”den
största överraskningen”. Utgångsmarschen sattes i gång. Det var en vacker
melodi. Då klev Samuel Ljungblahd fram och sjunger ”Joyful, Joyful” i vackra
lugna toner, baserad på Ludwig van Beethovens Symfoni nr 9.
Det var då det hände.
Samuel fick känsla. Bandet och kören likaså. Låten pumpades upp och
förvandlades till gospel när den är som bäst. Samuel sjöng sin cover på samma sätt han alltid gör, precis så som man
vill att han ska göra. Brudparet
skred ut med de största leenden jag sett och diggade smått till musiken. Runt
om stod gästerna upp och klappade i takt.Brudparet
tog sig ut ur kyrkan. De vandrade lugnt nerför trapporna i södra valvet,
vinkade till svenska folket och satte sig sedan till rätta på sin plats i
kortegen. Allt
detta samtidigt som gospelpartyt som fortfarande var igång inne i slottskyrkan
hördes i bakgrunden. Jag satt som förlamad av det oväntade. Jag skrattade och
mina tårar rann. Det kändes som jag tittade på en bröllopsfilm med det bästa
slutet NÅGONSIN. Klockrent!
Så vem
säger att sagor inte finns? Efter helgens storslagna prinsbröllop är det
motbevisat!
Grattis till prins
Carl Philip och prinsessan Sofia. Jag önskar er båda all lycka i framtiden!
